Född den 13 maj 1933 i Västra Husby, Norrköping. Han studerade mellan åren 1953 och 1960 vid Musikhögskolan i Stockholm (musiklärarexamen, högre organist- och kantorsexamen). Lars-Erik Larsson var hans första lärare i komposition, varefter följde en tids studier för Karl-Birger Blomdahl som tillträdde professuren 1960. Musikteori tillägnade sig Schönberg som elev till Erland von Koch samt Valdemar Söderholm. Till Schönbergs bakgrund hör också utlandsstudier; orgelspel för Flor Peeters tillhör väl de mer väsentliga av dessa.

Stilen är sparsmakad och objektiv i sin utstrålning - inga utgjutelser av känsla eller temperament. I form lutar sig Schönberg mot klassiska förebilder, barockens friare, improvisationsliknande satser (toccator, preludier) samt skiftande modeller för måttfull tematisk bearbetning. Hans fantasi är inte laddad av dramatik eller suggestiva effekter utan inriktad på att visa hur ett material logiskt, hantverksmässigt kan spinnas ut till kedjeliknande förlopp. Orgelmusiken är hans främsta arbetsfält, men angelägna insatser har han också ägnat kammarmusikens genre, till exempel den av honom själv högt värderade serien av stråkkvartetter

"Båda fälten, tillsammans med hans mindre omfångsrika orkesterproduktion visar honom som en sant konsertant tonsättare, tekniskt bevandrad och flitigt skapande."

Hans-Gunnar Peterson